Höstens intåg.
Första dagen i oktober... om det inte är höst, vad är det då?
Jag väntar med spänning på hur jag (och resten av familjen) ska klara av höstens mörker... jag har, förutom de sista 18 månaderna, under 20 år levt ett säsongslöst liv, där det som mest gått från tropisk värme till vanlig svensk sommarvärme.
Vår sista höst i San Diego var så varm att man knappt kunde vistas ute i solen i mer än några minuter. Jag kommer ihåg att jag ett par dagar innan vi lämnade södra Kalifornien, stod och spände fast barnen i bilsätena på en parkeringsplats i solen, och det var så varmt att jag nästan tappade andan. Skornas sulor brände i asfalten.
Säsongerna gick från sommarvärme till tropisk värme och vinterkläder var kanske ett par jeans och en tröja. När jag bodde på Hawaii gjorde jag ett år misstaget att klä mig i kostymbyxor på julafton. För mig var höst och vinter lika med varmare kläder, för att inte tala om julafton!!! Men gudars vad jag svettades den där dagen.
Det tog många år men tillslut vande jag mig. Hjärnan sade fortfarande till mig att höst och vinter = varmare kläder, men tillslut fattade ju även den att det ändå blir 25 grader i solen på eftermiddagen, trots att det är mitten av februari. Solens strålar steker trots att det är vinterhalvår.
Och nu är jag åter i säsongernas land. Ute blåser det, regnet ligger i luften och himlen är bara ett enda stort grått moln. Gräsmattan är full av gula och oranga löv. Det känns som skymning, fast klockan inte ens är 11. Är det nu det börjar? Är det nu mörkret kommer?
De sista 18 månaderna i USA bodde vi i Chicago. The Windy City. Chicago kan bli satan så kallt. Under vår första vinter där upplevde vi Polar Vortex, med minusgrader som nådde -32. Det var K A L L T. Vi hade is på insidan av dörren och kunde skrapa insidan av fönstren. Skolorna var stängda och fick man med sig hundarna ut överhuvudtaget, så stannade de bara upp och stod still, som i chock, efter några meter. Trots hundjackor och skor.
Men det var aldrig så där mörkt som det blir här uppe i Norden. Chicago kunde ha minus 20 grader men ändå strålande sol på en klarblå himmel. Och det är inte kylan, utan mörkret, som skrämmer mig.
Hur får man till ett riktigt ordentligt höstmys? Vad är dina bästa tips för en nygammal novis att ta sig igenom de här långa mörka månaderna till våren kommer?
Jag väntar med spänning på hur jag (och resten av familjen) ska klara av höstens mörker... jag har, förutom de sista 18 månaderna, under 20 år levt ett säsongslöst liv, där det som mest gått från tropisk värme till vanlig svensk sommarvärme.
Vår sista höst i San Diego var så varm att man knappt kunde vistas ute i solen i mer än några minuter. Jag kommer ihåg att jag ett par dagar innan vi lämnade södra Kalifornien, stod och spände fast barnen i bilsätena på en parkeringsplats i solen, och det var så varmt att jag nästan tappade andan. Skornas sulor brände i asfalten.
Säsongerna gick från sommarvärme till tropisk värme och vinterkläder var kanske ett par jeans och en tröja. När jag bodde på Hawaii gjorde jag ett år misstaget att klä mig i kostymbyxor på julafton. För mig var höst och vinter lika med varmare kläder, för att inte tala om julafton!!! Men gudars vad jag svettades den där dagen.
Det tog många år men tillslut vande jag mig. Hjärnan sade fortfarande till mig att höst och vinter = varmare kläder, men tillslut fattade ju även den att det ändå blir 25 grader i solen på eftermiddagen, trots att det är mitten av februari. Solens strålar steker trots att det är vinterhalvår.
Och nu är jag åter i säsongernas land. Ute blåser det, regnet ligger i luften och himlen är bara ett enda stort grått moln. Gräsmattan är full av gula och oranga löv. Det känns som skymning, fast klockan inte ens är 11. Är det nu det börjar? Är det nu mörkret kommer?
De sista 18 månaderna i USA bodde vi i Chicago. The Windy City. Chicago kan bli satan så kallt. Under vår första vinter där upplevde vi Polar Vortex, med minusgrader som nådde -32. Det var K A L L T. Vi hade is på insidan av dörren och kunde skrapa insidan av fönstren. Skolorna var stängda och fick man med sig hundarna ut överhuvudtaget, så stannade de bara upp och stod still, som i chock, efter några meter. Trots hundjackor och skor.
Men det var aldrig så där mörkt som det blir här uppe i Norden. Chicago kunde ha minus 20 grader men ändå strålande sol på en klarblå himmel. Och det är inte kylan, utan mörkret, som skrämmer mig.
Hur får man till ett riktigt ordentligt höstmys? Vad är dina bästa tips för en nygammal novis att ta sig igenom de här långa mörka månaderna till våren kommer?
Filippa
Tänk va jorden ser annorlunda ut beroende på vart du bor? Häftigt också att det kan vara så stor skillnad inom ett land! Vi går igenom enormt mycket stearinljus, morgon och kväll. Nu när vi jobbar hemifrån ser situationen lite annorlunda ut men innan brukade vi se till att vi gick upp i GOD tid så att vi aldrig behövde stressa. I år testar vi även att ta lite D-vitamin tillskott, men kan inte roligt svara på om det ger något än.
Önskar dig en fin vinter!
Filippa